Mör i kroppen.

Första dagen på nya jobbet är avklarad. Gick helt smärtfritt faktiskt. Lagom tempo så min mammaledigttrötta hjärna hann med också. Nästa pass blir på måndag så en tredagarsledighet väntar. Skönt med mjukstart...

Lill-J hade det bra med farmor hela dagen. Åt som en häst och sov som en stock.

jobb i sikte.

Ja nu verkar det närma sig jobb på riktigt. Troligtvis onsdag i kommande vecka sätter det igång. Är jag förberedd? Nä, huu. Lämna denna bubbla eller vad man ska kalla det. Och framför allt lämna Lill-J flera hundra timmar om da´n. Känns läskigt, riktigt läskigt. Kanske kommer han att glömma mig nu.

Vi tjänar en extra timme inatt. Får se hur det går med morgonpiggt barn. Min tur att gå upp och ge frukost. Vet redan hur trött jag kommer vara.

Blåser snålt.

Ja, då var man på banan igen.

Mammaskapet känns åter hanterbart.

Nu är det bara på jobbfronten som det behöver bli lite mer raka direktiv för att jag ska känna mig helt tillfreds.

Kallt har det hunnit bli sen sist och det är inte lätt att veta hur man bäst ska klä en liten. Men vi är på god väg att hitta det smidigaste av alla tusen alternativ marknaden erbjuder. Inte billigt heller trots att man köpt en del second-hand. Skull gärna klä mig i täckbyxor själv då man spenderar en hel del tid i parken som förövrigt känts som ett riktigt blåshål idag. Burr.

I perioder känner jag mig som en riktigt dålig och inkompetent mamma- nu är en sådan period.

Jag=dålig bloggare!

Här har det visst inte skrivits många rader insåg jag just. Dåliga jag. Har just inte hänt så mycket så det är väl en anledning. Min mammaledighet börjar lida mot sitt slut även om jag fortfarande inte har ett bestämt datum att börja jobba. Men veckan som börjar imorrn är nog den sista hemmaveckan. Det är med blandade känslor jag går mot de sista dagarna hemma med Lill-J. På något sätt känns det mest som om jag snart kommer lämna familjen. Som att jag ska överge honom. Så dramatisk är jag. Eller så blir det toppen. Att mammigheten som råder hos Lill-J nu kanske lättar... Men hur ska jag klara det, tänker jag i nästa sekund. Nämen hörrni det blir säkert bra ska jag se.

Vill passa på att gratulera min äldsta kompis till ännu en son som föddes 1/10. GRATTIS! Måste få träffa er snart!